Carl Larsson
A Sweden Museum


Carl Larsson's Oil Paintings
Carl Larsson Museum
May 28, 1853–January 22, 1919. Swedish painter.
Carl Larsson

About Us
   

110,680 paintings total

  

Carl Larsson.org, welcome & enjoy!
Carl Larsson.org
 

Charles Deas
The Voyageurs
new24/Charles Deas-755695.jpg
ID: 83173

Want A Reproduction?
Go Back!



Charles Deas The Voyageurs


Want A Reproduction?



Go Back!


 

Charles Deas

1818-1867,American painter. After an unsuccessful attempt to obtain an appointment at West Point Military Academy, he turned to an artistic career. He quickly earned recognition at the annual exhibitions of the National Academy of Design, New York, to which he was elected an associate member in 1839, with subjects taken from James Fenimore Cooper, such as the Turkey Shoot (c. 1837; Richmond, VA Mus. F.A.), and from Washington Irving, The Devil and Tom Walker (1838; Richard P. W. Williams priv. col.).   Related Paintings of Charles Deas :. | The Voyageurs | The Devil and Tom Walker | Prairie Fire | Man | A Group of Sioux, detail |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
John Hamilton Mortimer
ARA (1740-1779) was a British Neoclassical figure and landscape painter and printmaker, known for romantic paintings set in Italy, works depicting conversations, and works drawn in the 1770s portraying war scenes, similar to those of Salvator Rosa. Mortimer became President of the Society of Artists in 1774, five years before his death, at age 39. John Hamilton Mortimer was born on 17 September 1740 at Eastbourne. Not much is known about his family, other than that his father was a customs officer, a dealer in flour and owner of several mills. By 1757, while he was still young, he was studying in London at the Duke of Richmond's Academy. During this time he became a friend of Joseph Wright, a fellow student at the Academy - a friendship which would endure throughout Mortimer's life. Mortimer is also known to have had some professional relationship with the artist Samuel Ireland, who was involved with etching Mortimer's work. At the St Martin's Lane Academy his fellow students included Thomas Jones and William Pars. In 1759 Mortimer won a first prize for a study after Michelangelo's Bacchus and a second prize for a life drawing. He began to display his works on a regular basis from the early 1760s onwards. He became an active member of the Society of Artists and President of the Society in 1774.
James clarke hook,r.a
1819-1907 English painter. He studied with the portrait painter John Jackson and entered the Royal Academy Schools, London, in 1836, winning medals for drawing and historical painting. His Academy d?but was in 1839 with The Hard Task (untraced). In 1844 Hook was awarded a gold medal in the Houses of Parliament competition. In 1846 he won a Royal Academy travelling scholarship, enabling him to spend two years in Italy, where he was strongly influenced by the colouring of the Venetian painters. On his return his work included a series of subjects from Venetian history, including The Rescue of the Brides of Venice






Carl Larsson
All the Carl Larsson's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved

email